I never promised there would be sunshine every day.


Dagen blev på något konstigt sätt otroligt lång, har varit en enda lång väntan. Till någon nytta? nej.
25 timmar och 16 minuter. Men bryr jag mej? Ja typiskt nog kan jag väl inte låta bli. Jag antar att det
blir såhär när man tycker om någon. Suck. 

Förutom det där svamlandet om väntan så har jag faktiskt gjort lite nytta idag också, det blev som jag skrev i morse en massa turer till soptippen med en massa kartonger och skräp. Skulle egentligen hunnit måla lite på huset men klockan blev för mycket så det får vänta tills söndag.
Min kväll är fortfarande inte riktigt klar ännu, från början lutade planerna åt att jag skulle käka lite och umgås med Dennis, men han är sjuk. Stötte på Amanda på coop så nu blir det antingen bio, den nya kanske prinsessa eller någon annan. Om det inte blir bio så blir det kanske utgång i hbg. Vi får se vart kvällen tar vägen.
Puss


Jag kommer väl få vänta på att telefonen ska ringa tills i morgon, men det känns lite sent. 
Det är lika bra att sluta vänta.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0